Archive for kommunicera

Åsa

Loggbok som passar dig


Du kan ha stor glädje av att föra loggbok under din utbildning. Kruxet är att hitta en form för loggboksskrivande som passar dig så bra att du orkar hålla ut hela kursen. Jag presenterar några olika alternativ och demonstrerar hur du kommer igång med tjänsten Posterous.

Filmen är inte ny, utan producerades av oss under november-december. Mellandagspysslet bestod i att jag tvättade ljudet i Adobe Soundbooth.

Åsa

Posterous Spaces

Kära gamla Posterous har bytt namn till Posterous Spaces och marknadsför sig mera som en möjlighet till privata communitys än som ett bloggverktyg. Exakt vad det innebär och hur de menar ska jag ta reda på en annan dag, men visst verkar deras presentation lovande?

Introducing Posterous Spaces from Posterous on Vimeo.

Åsa

Samarbete på Posterous

Posterous är en väldigt lättanvänd tjänst för att blogga. Det enda du behöver göra för att komma igång är att skicka ett e-brev till post@posterous.com så skapas din blogg. Om du bifogar bilder, filmer eller dokument i e-brevet så publiceras de också på bloggen. Ingen registrering är nödvändig – alla mail du skickar från den e-postadress du började skicka från kommer att publiceras på bloggen.

Dessutom finns det praktiska funktioner för samarbete. För att kunna redigera din blogg, byta utseende eller lägga till fler medarbetare på den behöver du dock registrera dig.

Posterous fungerar från alla telefoner som du kan skicka e-post från. Har du en Androidtelefon eller iPhone så finns det även praktiska appar. I de mobiler jag testat har det också gått att skicka mms till Posterous.

Läs mer om Posterous på Samarbeta online – Skriva tillsammans – Posterous.

Gamla inlägg om Posterous:

Blogga var som helst

Erica, Google och Posterous

Sent igår kväll var min senaste webbplats klar för publicering. Varmt välkomna till Samarbeta online – en webbplats om några av alla de samarbetsmöjligheter nätet erbjuder.

samarbetaonline

Samarbeta online är en systersajt till Presentera online, som jag publicerade för ett halvår sedan. Jag börjar förresten verkligen blir förälskad i Google Sites som verktyg för att skapa webbplatser. Det är så enkelt och smidigt att arbeta med. Dessutom har det bra samsrbetsfunktioner.

Vill du lära dig mer om Google Sites så kolla på PIM/Lärresurser/Skapa kurs avsnitt 10-15. Bli inte avskräckt av att det är PIM-nivå fem, Google Sites är lätt att komma igång med.

Åsa

Corkboard.me

Vi har alla varit med om det. Stunden då post-it lapparna åker fram. Förvirringen då de tillhörande pennorna visar sig ha torket ut. Kisandet för att försöka se vad som står på de pyttesmå lapparna när de väl satts upp på blädderblocket. Frustrationen då lapparna inte får plats. Trängseln då alla vill vara med och sortera. Antiklimaxet då det färdigsorterade arket rivs ner från blädderblocket och papperslapparna rasar åt alla håll.

Corkboard.me är en enkel och elegant lösning. Med ett enda klick skapar du din anslagstavla, och därmed genereras en unik adress. Med ett nytt klick skapar du den första post-itlappen. Om ni är flera som tänker tillsammans skickar du ut länken, förslagsvis via chatt eller twitter. När det börjar bli dags att sortera är det bara att klicka och dra i ovankanten av lapparna. Anslagstavlan är hur stor som helst. Nere till höger finns en funktion för över blick. Om ni varken sitter i samma rum eller har röstkontakt finns det en chatt i den nedre vänstra delen.

Ingen registrering krävs. Inget krångel. Det gäller bara att du kommer ihåg adressen till din anslagstavla, för annars lär det vara lögn att någonsin hitta den igen.

Enklare kan det nog inte bli?

Google Dokument är ett utmärkt verktyg för grupparbeten av olika slag. Det kommer bäst till sin rätt för dokument som är relativt korta, så där 4-5 sidor. Ska ni arbeta med mycket längre dokument, till exempel ett examensarbete föreslår jag att ni gör ett dokument för varje avsnitt.

Filmen tillägnas alla stackars studenter som kämpar med de svårhanterliga samarbetesfunktionerna i It’s Learning. It’s Learning är förvisso bra till mycket, men inte till att skriva gemensamma texter, suckar denna prövade IT-pedagog.

Åsa

WordPress för kursblogg

Den här filmen vänder sig i första hand till dig som aldrig bloggat förut, som förmodligen är lite skeptisk till bloggande men som söker ett sätt att publicera material för dina studenter och uppmuntra dem att diskutera det.

Är du van bloggare blir det möjligen lite intressant runt 11:30 när jag visar hur det funkar med teman för trådade diskussioner. Fast det visste du kanske också? I så fall är kan du roa dig runt 13:00, när jag totalt har glömt att spara mina inställningar.

Liten disclaimer: Jag visar i början av filmen hur du håller din blogg hemlig för alla utom dig själv och dina elever. Det tycker jag egentligen inte alls att du ska göra. Det är bara med för att du som känner dig osäker ska våga dig på att blogga. Det är mycket roligare att blogga öppet, har du tur får du nämligen nya vänner som delar dina intressen. Eller i det här exemplet, studenter som söker din kurs.

Om du senare ångrar dig och vill ge andra en chans att besöka bloggen går du till panelen och väljer Inställningar – Skydd.

Åsa

Med Facebook genom krisen

Söndag 7 mars vaknade jag med vänster sida förlamad. Efter ambulanstransport konstaterades att jag drabbats av en stroke. Samma dag på eftermiddagen, fortfarande i chock loggade jag in på Facebook via mobilen och uppdaterade min status ”Lägger på csk. Har fått en stroke säger fattar inte känner mig som vanligt minus vänster sida”

Så här drygt en vecka senare tänker jag att det var det bästa jag kunde gjort. Facebook blev livlinan som hjälpte mig genom krisen. Det blev rätt på så många plan.

Först rent praktiskt: genom statusuppdateringarna har jag kunnat berätta för arbetskamrater, vänner, bekanta och släkt om vad som hänt från dag till dag. Från sängliggande till rullstol och sedemera gåträning: allt har jag kunnat berätta så snart det hänt. Och jag har kunnat berätta för och kommunicera med alla. Även om jag tycker mycket om IT-mamman, Öpedagogen, Elza, Fotofinnar-Gunilla, Burk-Anna och Skolväskan-Kimme hade jag väl aldrig kommit på tanken att ringa eller maila någon av dem för att berätta vad som hänt. Så nära vänner är vi nog inte. Nu vet de, oeh det är skönt. Det var också praktiskt att berätta för alla på en gång. Min chef, som läst den första förvirrade statusen, ringde upp min man på söndagskvällen och lovade att ta hand om allt praktiskt på jobbet. Det uppskattade vi, en kväll då kraften behövdes på annat håll.

Sedan det uppenbara, sociala: via hundratals kommentarer och meddelanden vet jag att många tänker på mig. Det värmer och gör gott i läkeprocessen. När jag nu en vecka senare är ledsen och tycker oerhört synd om mig själv blir jag tröstad av att logga in via mobilen och läsa alla kommentarer. Den för mig mindre väntade sociala effekten var beröringspunkterna med andra som kämpar med egen rehabilitering, det får mig att minnas att jag inte är den enda som har det tufft och att vi kan inspirera varandra att orka vidare. när en olyckssyster skrev i sin status ”Nu j-lar – Kan Åsa gå i trapper ska jag klara av att handla!” blev jag så glad att jag nästantog ett skutt med rollatorn.

Det allra viktigaste Facebook hjälpt mig med i bearbetningen har varit att sätta ord på vad som hänt. En typisk statusuppdatering är kort och rubrikartad. Att på det viset formulera min situation har både hjälpt mig att förstå och bearbeta det som hänt samtidigt som det varit en del i ett viktigt socialt identitetsskapande. Nej, jag är inte en medelålders handikappad tant, jag är en kämpande ugglemamma som tänker besegra detta. Min status är: ”Dagens prestation: sjukgymnastik. Har gått 10 meter. Får man Baddaren då? Eller kebab Silverkryckan?” (Det där med kebab skulle egentligen inte vara med. Det är svårt att skriva på mobilen under täcket.)

Det finns många slutsatser att dra av den gångna veckans händelser:

  • Håll koll på ditt blodtryck om du ofta sitter stilla vid datorn.
  • Skaffa dig ett nätverk online, du vet aldrig när du behöver det.
  • Sätt in vettiga patientdatorer på sjukhusen och öppna upp för trådlös Internetaccess.

Den viktigaste slutsatsen för mig blir: min historia är inte unik. Detta är bara ett exempel på kraften i sociala medier. De viktiga drivkrafter jag upplevt denna besvärliga vecka: berätta, kommunicera samt formulera och bygga en självbild torde vara viktiga för många andra inte minst i det hårda arbetet att vara tonåring. Därför är det sorgligt om vi låter oss skrämmas av medier och fördömande ”experter” som predikar om det osunda i att vara privat på nätet och det flyktigt ytliga i kommunikationen. Sociala medier är en arena för kontakter som är nära på avstånd.

DSC00103

”Hela natten ville de att jag skulle le” (foto på strokigt leende och trött självironisk status på morgonen 8 mars. )

Åsa Kronkvist, 16 mars 2010

Äntligen kom frågan jag så länge hoppats på: hur kan jag använda Facebook för att diskutera med mina studenter. Här är svaret. Det är lätt som en plätt.

I ärlighetens namn får jag erkänna att läraren som frågade hade fixat det själv innan jag ens hann börja på filmen. Men den kommer här i alla fall, för dig som ännu inte provat.

Next »