Uggleblogg

Söndag 7 mars vaknade jag med vänster sida förlamad. Efter ambulanstransport konstaterades att jag drabbats av en stroke. Samma dag på eftermiddagen, fortfarande i chock loggade jag in på Facebook via mobilen och uppdaterade min status “Lägger på csk. Har fått en stroke säger fattar inte känner mig som vanligt minus vänster sida”

Så här drygt en vecka senare tänker jag att det var det bästa jag kunde gjort. Facebook blev livlinan som hjälpte mig genom krisen. Det blev rätt på så många plan.

Först rent praktiskt: genom statusuppdateringarna har jag kunnat berätta för arbetskamrater, vänner, bekanta och släkt om vad som hänt från dag till dag. Från sängliggande till rullstol och sedemera gåträning: allt har jag kunnat berätta så snart det hänt. Och jag har kunnat berätta för och kommunicera med alla. Även om jag tycker mycket om IT-mamman, Öpedagogen, Elza, Fotofinnar-Gunilla, Burk-Anna och Skolväskan-Kimme hade jag väl aldrig kommit på tanken att ringa eller maila någon av dem för att berätta vad som hänt. Så nära vänner är vi nog inte. Nu vet de, oeh det är skönt. Det var också praktiskt att berätta för alla på en gång. Min chef, som läst den första förvirrade statusen, ringde upp min man på söndagskvällen och lovade att ta hand om allt praktiskt på jobbet. Det uppskattade vi, en kväll då kraften behövdes på annat håll.

Sedan det uppenbara, sociala: via hundratals kommentarer och meddelanden vet jag att många tänker på mig. Det värmer och gör gott i läkeprocessen. När jag nu en vecka senare är ledsen och tycker oerhört synd om mig själv blir jag tröstad av att logga in via mobilen och läsa alla kommentarer. Den för mig mindre väntade sociala effekten var beröringspunkterna med andra som kämpar med egen rehabilitering, det får mig att minnas att jag inte är den enda som har det tufft och att vi kan inspirera varandra att orka vidare. när en olyckssyster skrev i sin status “Nu j-lar – Kan Åsa gå i trapper ska jag klara av att handla!” blev jag så glad att jag nästantog ett skutt med rollatorn.

Det allra viktigaste Facebook hjälpt mig med i bearbetningen har varit att sätta ord på vad som hänt. En typisk statusuppdatering är kort och rubrikartad. Att på det viset formulera min situation har både hjälpt mig att förstå och bearbeta det som hänt samtidigt som det varit en del i ett viktigt socialt identitetsskapande. Nej, jag är inte en medelålders handikappad tant, jag är en kämpande ugglemamma som tänker besegra detta. Min status är: “Dagens prestation: sjukgymnastik. Har gått 10 meter. Får man Baddaren då? Eller kebab Silverkryckan?” (Det där med kebab skulle egentligen inte vara med. Det är svårt att skriva på mobilen under täcket.)

Det finns många slutsatser att dra av den gångna veckans händelser:

• Håll koll på ditt blodtryck om du ofta sitter stilla vid datorn.
• Skaffa dig ett nätverk online, du vet aldrig när du behöver det.
• Sätt in vettiga patientdatorer på sjukhusen och öppna upp för trådlös Internetaccess.

Den viktigaste slutsatsen för mig blir: min historia är inte unik. Detta är bara ett exempel på kraften i sociala medier. De viktiga drivkrafter jag upplevt denna besvärliga vecka: berätta, kommunicera samt formulera och bygga en självbild torde vara viktiga för många andra inte minst i det hårda arbetet att vara tonåring. Därför är det sorgligt om vi låter oss skrämmas av medier och fördömande “experter” som predikar om det osunda i att vara privat på nätet och det flyktigt ytliga i kommunikationen. Sociala medier är en arena för kontakter som är nära på avstånd.

“Hela natten ville de att jag skulle le” (foto på strokigt leende och trött självironisk status på morgonen 8 mars. )

Åsa Kronkvist, 16 mars 2010

Äntligen kom frågan jag så länge hoppats på: hur kan jag använda Facebook för att diskutera med mina studenter. Här är svaret. Det är lätt som en plätt.

I ärlighetens namn får jag erkänna att läraren som frågade hade fixat det själv innan jag ens hann börja på filmen. Men den kommer här i alla fall, för dig som ännu inte provat.

Den här filmen kom egentligen till mest på skoj, som en blinkning till så väl de vänner som är engagerade i samma sociala spel som jag som de som uttalar viss trötthet över vår önskan att interagera kring spelet. Men tricket jag visar är bra för alla som ibland vill styra så att deras inlägg och aktiviteter bara syns för en begränsad grupp på Facebook. Och om du aldrig sett spelet i fråga får du en snabbintro i vad det går ut på i början av filmen.

Dagens arbete. Jag är med i en grupp som jobbar med en gemensam resurs kring Adobe Connect. Förmodligen kommer dessa filmer att ingå. Och samtidigt en test av hur tillåtande Skolbloggen är med embed.

Jag känner mig riktigt Google-tjatig nu, men det kommer så mycket nyheter hela tiden på Google docs.

I formulärskaparen finns nu möjlighet att lägga in sina frågor över flera sidor. Dels är det smart om man ska skapa en lång enkät, så respondenterna inte behöver skrolla så långt. Den verkliga finessen är dock att man nu kan skicka folk vidare till olika sidor i enkäten beroende på vad de svarat på en fråga.

Lite lurigt är det att få ihop det på ett bra sätt. I mitt exempel gjorde jag en sidan 2 med frågor till de som äter frukost och en sidan 3 med frågor till de som inte äter frukost. När jag testade min enkät upptäckte jag att de som svarat på sidan 2 sedan kom vidare till sidan 3, och det hade jag förstås inte tänkt mig. Efter lite klurande kom jag på att skapa en sidan 4 också, och se till att det var dit frukostätarna kom efter att de svarat på sina frågor.

En annan nyhet är att det nu finns en formuläreditor tillgänglig när man skriver textdokument. Den har masor av symboler. Det var nästan bara pi jag kände igen….

Äntligen! Jag har ingen aning om när det infördes men nu finns det massor av snygga templates för formulär på Google Docs. Jippi!

När du redigerar ditt formulär så klicka på knappen Tema och välj och vraka.

Svara gärna på min snygga enkät här >>

PS1. Hur man skapar själva formuläret? Kolla på min film från i våras.

PS2. I förhandsgranskningen såg det inte bra ut med åäö, men det blev bra sedan när jag tittade på det riktiga formuläret.

PS3. Det svåraste nu är att välja och vraka. När jag testade fanns det 68 olika teman. Här är några till jag gillade:

Just lagom inför sommaren har två av mina favoritbloggare gett ut böcker. Underbart. (Det blir ändå ingen vettig kontrast på skärmen om man försöker sitta med datorn i solen.)

Elza Dunkels, som bloggar på Nätkulturer, är en av mina absoluta favoritskribenter. Hon har en suverän förmåga att vända på perspektiv så att alla förutfattade meningar utmanas och jag andlöst inser att företeelser har så många fler nyanser än de jag sett vid en första anblick. Vad gör unga på nätet? är en pappersbok. Du kan beställa den från förlaget, eller gör som jag och se till så ditt bibliotek köper in den så att många fler kan få läsa.

Simon Winter och Per Johansson bloggar på Infontology. Det var nog den allra första blogg jag började följa. Digitalis filosofi är en lärarhandledning kring om hur teknikutveckling, informationshantering och kommunikation påverkar oss och vår värld. Boken är finansierad av .SE och kan beställas gratis eller laddas hem som pdf.

Nu är det sommar, och vem behöver en dator, egentligen? Men blogga det vill jag. Idag har jag funderat över och experimenterat med hur jag kan lösa det på ett sätt som är både praktiskt och roligt.

Mina förutsättningar:

• iPod touch. Den går finfint att ansluta till internet, men bara om ett öppet trådlöst nätverk är tillgängligt. Det går också bra att skicka e-post via Gmail.
• Mobiltelefon med kamera. Den har i och för sig webbläsare, men fönstret är så minimalt att det är ganska hopplöst att redigera på webben. SMA och MMS går finfint, och det går bra att skicka e-post via Gmail.
• Lånade datorer är det troligt att jag använder då och då i sommar. Kanske makens nya coola Acer One, som jag är lite avundsjuk på. Eller kanske någon helt annan dator.
• Och så förstås den egna datorn. Där är det lätt – där har jag BlogDesk installerat.
• Dessutom – förutom att inlägg ska hamna på bloggen så är det kul om ett och annat kommer på Facebook också. Och Twitter.

Jag hittar ingen tjänst som kan lösa allt detta, däremot kan jag lösa det med en kombination av tjänster. Det är ingen nackdel – tvärtom tror jag det kan vara en fin idé att använda varje tjänst till just det den är bra på.

iPod touch
Om du inte vet – en iPod touch är liksom en budgetvariant av en iPhone. Den kan det mesta som iPhonen kan och använder samma programvara, men den är förstås ingen telefon. Den har heller inte kamera inbyggd.

I AppStore hittade jag kvickt och lätt ett program som helt enkelt heter Wordpress och som gör det enkelt att skriva till en blogg på wordpress.com. Tyvärr verkar det inte gå att skriva till wordpressbaserade bloggar på andra domäner, men att lägga upp en ny blogg tar bara några minuter och i just det här fallet gör det fakstiskt inget att separera ut just dessa inlägg.

Applikationen funkar utmärkt att köra offline vilket var en förutsättning. iPodden är bara online när jag kommer åt ett trådlöst nätverk. Men det går alltså bra att skriva inlägg och posta dem senare.

Det går också bra att skicka e-post via Gmail, men egentligen tror jag det mera blir aktuellt på lånade datorer.

Mobilen
Allra viktigast för mig är det att få mobilen att funka mångsidigt mot bloggen. Där målade jag in mig lite i ett hörn när jag valde wordpress.com, för de har inget stöd alls för mobiltelefoner. (Kanske hade det varit smartare att välja Blogger?)

Men allt går att lösa – det är bara att bland in lite fler tjänster!

Korta notiser är supersmidigt att skicka med SMS till Twitter. De går inte in som blogginlägg, men jag har lagt en widget i min sidomeny som hämtar mina senaste tweets. Extra bonus är att jag dessutom lagt till på Facebook att de ska hämtas in där.

Blogga bilder kommer jag definitivt att vilja göra i sommar. Det löser jag genom att skicka dem som MMS till Flickr. På Flickr har jag sedan lagt till bloggen samt angett att bilder jag skickar till en viss adress ska skickas vidare till bloggen och publiceras även där. (Jag skulle kunna låta Facebook hämta in bilderna också, men just nu bryr jag mig inte om det.)

Längre texter var det jag hade svårast att lösa. Men det går att skicka dem som e-post till Posterous och sedan kan Posterous skicka dem vidare till bloggen.

Lånade datorer
Kanske kommer jag att vilja blogga på någon lånad dator. Det är lätt. Antingen genom att helt enkelt logga in på wordpress.com, eller genom att använda Gmail och antingen skicka bild till Flickr eller text till Posterous.

Egen dator
På den egna datorn använder jag helst BlogDesk. Det gör det lätt som en plätt med semesterbildern om jag vill, för BlogDesk har en lätt och rolig inbyggd bildredigerare. (Fast det blir nog en vända inom Photoshop ändå…)

Och varför?
Har jag verkligen inget vettigare för mig? Tja, det finns flera skäl egentligen. Först och främst att jag ville se om det gick. Kul pussel att lösa! Det blir lite kanske knasigt när man kopplar samman så här många tjänster, men en och en är det många av dem som kan vara användbara i skolan.

Ja, och så är det förstås kul om familj och vänner kan se vad som händer i sommar. Om de vill, förstås.

EtherPad är ett enormt snabbt och enkelt sätt att samarbeta om text. Ingen registrering, inget lösenord. Bara att börja. Och jättekul

Jag tror inte jag gjort någon föreläsning det senaste året utan att inspireras av och berätta om sådant jag lärt mig via bloggen. Just idag använde jag bland annat material från IT-mamman, från när kajsasi’s elever började i ettan samt från Erica. Andra dagar är det andras idéer och material jag lånar glatt av. På samma vis som jag hoppas ni lånar från mig. Tack alla för att ni finns!

Själva presentationen finns på SlideBoom. Men det är bara några få bilder och jag pratade i 90 minuter, så jag vet just inte om den är något att se. Förutom att det är kul att se att det gick så bra att bädda in YouTube-filmer i Powerpoint med nya iSpring Converter 4.2. En gång krashade PPT, men sedan gick det bra.

De flesta av er har jag aldrig träffat, ändå räknar jag er utan att tveka till mitt nära nätverk. Vi sitter liksom alla i samma båt, och med hjälp av varandra är det en fröjd att navigera bland IT-vågorna. Och detta leder fram till en unik bild:

Ugglemamman och IT-mamman i samma båt, för första gången även i fysisk form. Foto: Nils Sundberg. Tack till dig med!